Från bruten rygg till Kilimanjaros Uhuru Peak på tio år

LinkedInFacebookTwitterGoogle+PinterestEmailPushaWordPressDela gärna!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Inspirationsföreläsare Lou Hedström Bokinge

DRÖMMEN SOM BLEV VERKLIGHET MOT ALLA ODDS
Av de ca 40.000 personer som bestiger Kilimanjaro varje år är det bara 75% som fortsätter upp och endast 80% av dessa når toppen Uhuru Peak. Några till och med avlider av höjdsjuka. Det innebär att 60% når toppen. Jag är en av dem och betydligt äldre än medelåldern för denna strapats. Jag är mycket stolt över detta och vill därför berätta hur det gick till.

Sommaren 2014 började jag och min man göra upp planer för att nå Kilimanjaros högsta topp på vulkanen Kibo i Tanzania – Uhuru Peak som på swahili betyder frihetens topp.  Kilimanjaro ingår i alla bergsklättrares dröm – De sju topparna – vilket syftar på de högsta bergen på respektive kontinent. Längst ned på denna sida finns en lista på samtliga toppar.

Rubriken på detta blogginlägg är hämtad från min föreläsning Från bruten rygg till Kebnekaises sydtopp på tre år där jag berättar om hur jag lyckades ta mig upp på Sveriges högsta topp, tre år efter att jag krossat min ryggrad i en svår ridolycka. Att jag drygt sju år senare och efter diverse andra toppbestigningar – bl.a. Galdhöpiggen i Norge, skulle förverkliga drömmen om att bestiga Kilimanjaro, trodde jag nog aldrig.

Kilimanjaro ligger i regionen med samma namn och är världens högsta fristående berg med sina 5.895 meter över havet. På berget finns också de något lägre vulkanerna Mawenzi och Shira.

1. Kili

Vulkanen Kibo med Uhuru Peak

30 januari 2015 startar vår resa. På bilden ser du vulkanen Kibo med Uhuru Peak sticka upp under flygplansvingen, tätt omgiven av en ring med moln.  Bilden är från den sista flygetappen av vår resa mot berget. Vi startade på Landvetter kl 17:40 via Shiphol och Nairobi, och var framme på Kilimanjaros flygplats 10:05 (lokal tid) dagen efter. Det var en mäktig syn att sitta där i flygplansstolen och inse att dit upp skulle jag och min man vandra, bo i tält under sju nätter och fira hans födelsedag. Nästan 6 km rakt upp i luften och drygt 4,5 mils vandring upp till toppen, exklusive acklimatiseringturerna. Och 2 mil nedför.

 

Lou o Ulf Grövelsjön

Grövelsjön

FÖRBEREDELSER Ett sådant här äventyr förutsätter naturligtvis en massa förberedelser – både psykiskt och fysiskt – förutom själva reseplaneringen. Många mil över stock och sten mätte våra stegräknare innan vi begav oss av till Afrika. Under 2014 avverkade vi längdskidor i Lofsdalen och Grövelsjön, bestigningar i Kroatien, Besseggen, Glittertind jämte en toppbestigning av Mount Fuji i Japan på 3.776 m.ö.h. Under de senast åren har vi dessutom vandrat många mil per vecka, utöver regelbunden gymträning, ridning, cykling, skidåkning etc. och bestigit många, många berg.

 

2. karta t

Londorossi Gate

På kartan vid den gula stjärnan ser du regionen Kilimanjaro i Tanzania, som gränsar till Kenya i norr. Du har säkert sett de vackra bilderna på elefanter i förgrunden från Rift Valley med berget i bakgrunden. Jämte kartan ser du mig vid en av de gates/uppfarter som du kan välja när du ska vandra upp till toppen. Just denna heter Londorossi Gate där vi registrerade oss och där alla våra nio bärare, vår kock Thomas Boniface och vår huvudguide Frederick Akatingisha Achedo Kuru och hjälpguide Edwin Arobogast fick visa sin packning för vakterna.

 

3. jeep

13 män och jag i en Jeep

TRANSPORT En av de absoluta höjdpunkterna är när vi hämtar upp alla våra åtta porters/bärare på vägen till berget. Ja, vi satt 14 st  i denna jeep under 11 mil med all utrustning och mat som vi skulle ha med oss upp på berget. Tre i förarsätet – huvudguiden Fred, kocken Thomas och chauffören. Ulf och jag i passagerarsätet tillsammans med hjälpguiden Edwin och resterande i lastutrymmet. Ett av de märkligaste ögonblicken i mitt liv. För att få plats stod bärarna upp på huk i omgångar tillsammans med bröd och äggkartonger. Och vi körde inte på asfalt utan på hårt packade sandvägar med många hål. Cementblandarkänsla…

 

4. rutt

Start vid Lemosho Gate

KLIMATZONER Väl framme i Lemosho Gate på ännu värre vägar, brant uppför, börjar vår vandring. Vi följer en för oss specialdesignad rutt som går norr om berget och ska övernatta sju nätter i tält och vandra många mil uppför. På vår väg kommer vi att se Kenya och Rift Valley och passera fem klimatzoner:

  • Vegetationszon < 800 m.ö.h.
  • Regnskogszon 800 – 3.000 m.ö.h.
  • Låg Alpin zon 3.000 – 4.200 m.ö.h.
  • Hög alpin zon 4.200 – 5.000 m. ö. h.
  • Glaciärzon 5.000 – 5.895 m.ö.h.

TEMPERATUR Vid starten är temperaturen mellan 15-20 grader och sjunker cirka 6,6 grader vid varje 1.000 meters höjdskillnad. Uppe på toppen kan temperaturen vara allt mellan minus 5 grader ned till minus 15 vid hård vind. Vid cirka 4.000 meters höjd brukar temperaturen ligga på runt 0 grader.

20. tältet

Vår packning i förtältet

PACKNING Eftersom vandringen tar sju dagar upp och en dag ner så kommer vi att övernatta sju gånger i vårt lilla tält. På bilden ser du förtältet med vår packning. De svarta väskorna som är vattentäta bär våra porters (bärare) mellan tältövernattningarna tillsammans med vårt privata toalett-tält och all övrig utrustning. De röda ryggsäckarna är våra dagryggsäckar där vi förvarar 4 liter vatten var, regnkläder m.m. Vattnet har vi i varsin Platipus, dvs. en vattenbehållare med sugslang samt några lösa vattenflaskor i plast. Vi är beordrade att dricka 5 liter per dag – per man. Det innebär mycket kissande längs vägen. Anledningen till att du är tvungen att dricka så mycket vatten är för att på dessa höjder är urinblåsan mer aktiv. Med för lite vätska får du också lätt huvudvärk. För min egen del undvek jag huvudvärk genom att följa rådet.

6. toa + tält natt

Vårt privata toalett-tält

HYGIEN I toalett-tältet finns en lite träanordning som du kan sitta på med en spann under med vatten i. Våtservetter är att rekommendera.  På natten behöver du pannlampa eftersom det är kolsvart ute om inte månen lyser. Toalett-tältet var vårt privata och en av bärarna hade som uppgift att tömma regelbundet, så det kändes väldigt fräscht. Vid ett av  mina besök där, kom det fram en liten mus och tittade på mig och jag kände mig bekväm med att jag lekt så mycket med barnens smådjur när de var små, att det nästan kändes lite hemtamt.

 

Lou och Edwin

Lou och Edwin

FÖRSTA CAMPEN Vi anlitade Team Kilimanjaro på plats i Tanzania. Observera att man inte får besöka berget utan guide. På bilden ser du mig och vår hjälpguide Edwin på vår första övernattning i Forrest Camp 2.821 m.ö.h.  dvs. mer än 800 meter högre än Kebnekaise som var 2.114 m.ö.h. när jag var där år 2007 (Sveriges högsta topp). Till denna camp är det många som gör dagsutflykter eftersom det bara är 6 km och endast en stigning på 721 meter hit från gaten. Därför kan du se många olika typer av människor på denna camp… och apor som gillar mat (se infälld bild).

Lucas

Lucas

TEAMET När bärarna kom fram reste de våra tre tält. Vårt lilla gröna 3-mannatält, det större blå mattältet där de flesta av bärarna sov efter att vi avslutat vår måltid, samt ytterligare ett tält där guiderna Fred och Edwin, kocken Thomas och vår allt-i-allo Lucas sov. Lucas kom varje morgon klockan halv sex med en jättetermos med varmt vatten, två röda plastmuggar, kaffepulver och te som vi fick dricka för att få lite mjukstart och värme efter de kalla nätterna. Med sig hade han också två små skålar med varmt vatten och en liten tvål för morgonens toalettbestyr. Det gällde att hålla i tvålen för djuren snodde den hela tiden :). Lucas hade ansvar för våra måltider som serverades i vårt blå mattält.

 

7. shira camp

mattältet

ANDRA CAMPEN Övernattning nummer två gör vi uppe på Shiraplatån nära en av Kilimanjaros tre vulkaner Shira. 3.508 m.ö.h. Shira Camp. Vi  har nu vandrat ca 8 km från det förra nattlägret med en höjdskillnad på 687 meter. På dessa höjder är det normalt att man får huvudvärk. Därför är det viktigt att dricka hela tiden som jag nämnt tidigare. Eftersom det var varmt och svettigt fick jag såriga skav av byxorna på innanlåren och fick smörja med vaselin kommande dagar samt byta till ett par vandringstrosor med längre ben.

MATEN På bilden ser du vårt blå mattält där vi blev serverade alla måltider. Jag som slutat äta kött för 1,5 år sedan var tvungen att vänja mig vid att äta kyckling för att få i mig tillräckligt med mat. Vi serverades mycket pannkakor, bröd, soppor och färsk frukt utöver varmrätterna som var förvånansvärt varierande. Saknade dock en kall öl även om jag visste att det var totalförbud med alkohol på dessa höga höjder.

8. nattmåne

Natt på Shira Camp

HÖJDZONER Nu började det bli svårare att andas p.g.a. höjden. Månen över campen med Uhuru Peak i bakgrunden överväger dock detta.

Det finns tre höjdzoner där du kan drabbas av höjdsjuka:

  • Hög risk: 2.500 – 3.500 m.ö.h. (meter över havet)
  • Mycket hög risk: 3.500 – 5.500 m.ö.h.
  • Extremt hög risk: över  5.500 m.ö.h.
  • Symtom: från koncentrationssvårigheter, förändringar av färgseende till huvudvärk, aptitlöshet och kräkningar. Huvudvärk plus ytterligare ett symtom är grunddefinitionen på höjdsjuka. Eftersom höjdsjuka kan leda till döden är det viktigt att vara observant och lyda guiderna.

HÖJDSJUKA Det märkliga är att varken ålder, kön eller fysisk kondition kan förutsäga om du råkar ut för höjdsjuka eller inte. På väg upp till Uhuru Peak kände jag mig inte snurrig alls, även om magen var i olag och det var svårt att andas och jag var lite småvirrig på toppen och glömde fotografera. Tur att Ulf var med. Han fick många fina bilder däruppe trots att han kräktes flera gånger på väg upp och var väldigt medtagen under uppstigningen. Varför får man då höjdsjuka? När man mäter höjd utgår man från havsnivån där syret uppgår till cirka 21 % av luften och trycket uppgår till cirka 1.000 millibar. När du är uppe på höga höjder är syrekoncentrationen lika hög, men eftersom trycket är avsevärt lägre så får du inte in lika många syremolekyler i dina lungor för varje andetag, som du får på lägre höjder.

Födelsedagsdans

Födelsedagsdans

På 3.500 m.ö.h. är trycket cirka 630 millibar, vilket innebär att du får i dig endast 60 % av det syre du är van vid vid varje andetag. Det innebär att du får andas fortare alternativt röra dig väsentligt långsammare. Vår lilla födelsedagsdans, som du ser på bilden, var oerhört ansträngande, samtidigt som det är viktigt att hålla humöret uppe.

ACKLIMATISERING För att ekvationen ska gå ihop och för att du ska lyckas bestiga så höga höjder som vi är på nu, behöver du acklimatiseras för att öka antalet röda blodkropparna. Ju fler, ju mer syre kan din kropp ta upp. Det innebär att din färd upp på berget måste gå uppför och nedför. Efter varje dagspass äter du och sedan gör du en toppbestigning på närmsta topp och ned igen. Det innebär att antal kilometer du går blir väsentligt mycket längre än de sträckor som anges i beskrivningarna. Om du inte gör detta kan du råka ut för höjdsjuka, dvs. din kropp får för lite syre, vilket i sin svåraste form kan leda till döden.

Lou på toppen av Mount Fuji

Lou på toppen av Mount Fuji

MOUNT FUJI När vi besteg Mount Fuji 3.776 m.ö.h. i höstas startade vi från 5:e basstationen 2.305 m.ö.h. och klättrade upp till drygt 3.020 m.ö.h. för övernattning. Det tog fyra timmar för att vi ville undvika mörkrets inbrott. Jag var så yr den sista biten så jag kunde inte gå utan hjälp. Detta berodde på att vi gått upp för fort och kroppen hade inte hunnit acklimatisera sig. Aptitlöshet och grinighet är också något som kännetecknar höjdsjukesymtomen. Minns att jag inte åt riktig mat från det att vi började vår vandring upp till toppen kl 03:30 tills vi kom ned kl 14:30. En annan sak jag lärde mig var att stavar är nödvändiga för att skydda fötter och benhinnor vid nedfärden på rasbranterna.

10. lou + guider fred o edwin

Lou, Fred och Edwin

VANTAR På bilden ser du att det har blivit kallare. Nu har första vantlagren kommit på. Jag har handledvärmare, torgvantar (med avklippta fingrar) och röda fingervantar på mig. De två tjockare vantarna varav ett par som är mina tjockaste skidvantar finns i packningen för senare bruk. På bilden ser du att även guiderna plockat fram vintermössorna. Notera också att alla har stavar, vilket är nödvändigt för att minimera skador.

 

 

11. Moir hut

acklimatiseringstur

TREDJE CAMPEN Nästa övernattning är på Moir Hut – 4.166 m.ö.h. Där var det riktigt kallt. Och jag var görtrött efter ha vandrat 9,4 km och tagit mig upp 658 höjdmeter. Men efter matpaus var det bara att stålsätta sig. Nu skulle vi upp och acklimatisera oss några timmar upp på berget bakom på 4.305 m.ö.h. Kändes väldigt jobbigt fastän det bara var futtiga 2 km och 139 höjdmeter…

KLÄDER På bilden ser du att jag nu fått ta på dunkläderna. Jag har ylleunderställ, vandrarbyxor, microfleecetröja, tjock fleecetröja, dunjacka, dunväst, överdragsbyxor med dragkedjor i hela sidpartiet (för att slippa ta av kängorna vid byte) och dunkjol. På huvudet har jag en balaclava och min Stetson solhatt med UV-skydd. Det är oerhört viktigt att skydda ansiktet med högsta solfaktor + 50 på dessa höjder – många gånger om dagen. Plagg-på-plagg-metoden är utmärkt för mig eftersom jag blir väldigt frusen när jag är hungrig och trött. Ylle närmast kroppen (finns med annat innermaterial om du som jag tycker att det kliar med ylle) är viktigt för att inte bli fuktig och kall.  När du börjat gå så kommer värmen och du kan då reglera din kroppstemperatur genom att plocka av dig successivt. Du måste anpassa din klädsel så att du inte svettas, för då blir du snabbt avkyld.

12. födelsedag

Tårta, champagne och sång

FÖDELSEDAGSKALAS På kvällen överraskade vårt team oss med tårta med ljus på, alkoholfri (tror jag) champagne och sång. Ulf firade sin 60-årsdag på berget och wow vilken upplevelse. Det var naturligtvis ingen gräddtårta, men en tanzanisk version, lite lik spettekaka i konsistensen som de hade burit på i två dagar. Vilken grej :). Vilken värme… vilket minne… vilken glädje…

 

 

9. bärare

Naturen

ÅLDER Nästa dag var det uppstigning klockan sex som vanligt, med kaffe o te som serverades av den ständigt glade och goa Lucas. Sedan igår kallas vi nu för mama och papa, vördnadsord i Tanzania för de äldre. De förstod inte att vi var så gamla. När jag berättade att jag snart skulle fylla 58 år så fick jag heta strong mama resten av vandringen. Varje gång vi kom till lägret satt alla och väntade med tummarna upp i vädret och med glada miner och segertecken. Vilken känsla, vilket sammanhang, vilken värme… Gott!

 

13. Pofu camp

tälten VID  Kibo vulkanen

FJÄRDE CAMPEN Fjärde natten sover vi på Pofu Camp 3.998 m.ö.h. Under dagens vandring acklimatiseras vi genom att klättra upp på 4.690 m.ö.h. i Lent Group. Dagens vandringsavstånd är 10,3 km. Som du ser sover vi 168 höjdmeter lägre än natten innan, vilket också ingår i acklimatiseringen för att klara sig till toppen. I bakgrunden på bilderna ser du Kibo-vulkanen där Uhuru Peak hägrar som världens högsta topp på ett fristående berg. Det kittlar i magen när jag tänker på att där står jag om några dagar. Nedanför oss skymtar vi Kenya och Rift Valley, men ser tyvärr inte elefanterna på savannen :).

14. tandborstning

Tandborstning

HÅLLA VÄRMEN Den dagliga hygienen innefattar ingen dusch och inte ens något klädbyte. Man sover i samma kläder som man går i under dagen. Allt för att hålla värmen på natten. Vi hade sovsäckar för många minusgrader, men trots det sov jag med alla kläder jag hade på mig. En bra strategi när man ska ut och slänga en drill mitt i den kalla natten. Vi fick två skålar med varmt vatten morgon och kväll för den personliga hygienen, men jag föredrog våtservetter.

 

 

15. third caves camp

Glädje

FEMTE CAMPEN Femte natten tillbringar vi på Third Caves Camp 3.971 m.ö.h. på ungefär samma höjd som natten innan efter att ha vandrat i kuperad terräng med klättring upp och ner i 6,7 km. Efter maten tar guiden med oss ner till den gigantiska grottan Third Cave. En klättring som hette duga för benmusklerna :).

 

 

16. tältutsikt

Utsikt från mattältet

DJUR Under matrasten fick vi rycka ut och hindra att en jättekorp skulle flyga iväg med våra kängor som stod utanför vårt gröna sovtält. Han började med att sno tvålen.

17. vattenbärare

Vattumannen

VATTEN Namnet på denna camp kommer sig av att här är sista vattenhålet för att hämta vårt dricksvatten. På bilden nedan ser du hur vattnet fångas upp med handkraft. Hälls genom ett tygstycke för att hindra insekter och annat att följa med. Sedan bärs hela vattendunken brant uppför av en bärare ca 2 km till vår camp. Vattnet som samlas här bärs också upp till det sista lägret. Bärs på huvudet!!! En stolt man med ett härligt leende reflekterar inte ens över att detta skulle vara något. Grottan där vattnet hämtas är längst bort i det svarta hålet som du ser på bilden. Han blir omåttligt stolt över att jag fotograferar honom. Vilken märklig värld vi lever i.

18. utsikt med Mawenzi crater i bakgrunden

Guidesamtal

GUIDERNA På bilden konfererar våra guider, med vulkanen Mawenzi i bakgrunden. Pinnen som sticker upp i Freds ryggsäck är ett rejäl ishacka för toppbestigningen. Guiderna var helt underbara. De lät oss gå fritt i det närmaste hela vägen. Men alltid under uppsyn. De tittade alltid ingående på oss för att se tecken på höjdsjuka. Ofta plockade de fram reservmat när vi började bli trötta och underhöll oss under färden. Vi fick lära oss mycket om Tanzania. Om dess fattigdom och hur skolan sedan något år tillbaka blivit obligatorisk. Edwins mamma var 10 år yngre än jag och han såg mäkta förvånad ut när jag berättade min ålder…

 

19. Shool hut

TOPPEN ÄR NÄRA NU

SJÄTTE CAMPEN Sista övernattningen före toppbestigningen School Hut – 4.722 m.ö.h. 5 km vandring och en höjdskillnad på 751 meter. Riktigt jobbigt och svårt att andas. Kippade efter andan hela tiden. Lite otäckt. Speciellt när vi skulle försöka sova. Uppstigningen startar redan kl halv tolv i natt.

På vägen upp till denna camp tittade vi på en buffel som lyckats ta sig hela vägen hit upp och fastnat och dött i berget när den skulle slicka i sig salterna. Jag kan säga att den luktade INTE gott. Uhhhh…

21. ulf klädbyte

Toppbestigning vid midnatt

TOPPBESTIGNINGEN Klockan 23:00 väcks vi och ska försöka få i oss lite gröt och några kex inför uppstigningen. Det går så där. En av höjdsjukesymtomen är just aptitlöshet. Efter att inte ha sovit egentligen någonting sedan vi la oss vid 20-tiden, så var det inte lätt att äta. Men det var en fantastisk känsla när vi började vår vandring upp mot toppen, ända till min mage började ge sig tillkänna. Det blev många stopp på berget. Eftersom det bara var jag och Ulf, våra två guider och en bärare som följde med så kändes det trots allt oerhört spännande. På bilden ser du när Ulf får hjälp med att få på sig termobyxorna inne i en grottskreva. Det är kallt här uppe och eftersom hjärnan arbetar på lågvarv är det svårt att få på sig kläderna själv. Runtomkring oss är det kolsvart och vinden viner och nerverna är på helspänn. Ska jag klara detta? Vad händer om jag blir sjuk, om jag inte orkar? Frågorna duggar tätt i min förvirrade hjärna som kippar efter syre, trots att jag rör mig i ultrarapid.

22. soluppgång + Mawenzi + pole pole

Soluppgång över Mawenzi

SNIGELFART På vägen upp fick vi lära oss frasen Pole pole som på swahili betyder att gå väldigt, väldigt långsamt. Sista etappen sjöng jag Sankta Lucia och föreställde mig att jag fått på mig nattsärken och svävade så där superlångsamt fram så att det nästan inte gick framåt. Kanske var det därför det tog 11 timmar upp från senaste nattlägret :). På bilden ser du andra grupper som var på väg upp. De fick vända pga. utmattning. Vi fortsatte…

 

23. Frederick Akatingisha Achedo Kuru

Fred – vår klippa

TRYGGHET Det känns tryggt att ha med sig vår huvudguide Fred som är en riktig cooling och har varit uppe på berget 679 gånger. Från en medeltemperatur på cirka 30 grader på Tanzanias låglänta områden till glaciärzonen, som vi nu befinner oss i, är det ganska stor temperaturskillnad. Han skrattar lite och säger att ”Nu börjar väl ni trivas!” och åsyftar att vi i Norden är vana vid temperaturer runt noll. Fred checkar av oss hela tiden och kollar att vi skrattar på de skämt som vi tyckt varit roliga under vår tidigare vandring. Det är ett sätt att hålla koll på hur vi mår och om vi får fortsätta. Så fort vi skulle vara i behov av syrgasen, så skulle vi vara tvungna att vända och gå ned igen – hade han förvarnat oss om.

25. edwin

Edwin delar ut Red Bull

KRAFTLÖSHET Vår andre guide Edwin ser inte ut att må bra. Hans pärlande skratt och roliga kommentarer har helt uteblivit. Han ser ut som ett åskmoln. Men det gör inget för att när vi kommer till den där punkten då benen inte bär längre då hivar han upp två Red Bull. Och yes – jag lovar – de gjorde att vi tog oss upp de sista metrarna till den första pointen där klättringen övergår i vågrätt vandring.

 

 

24. lou

Nu är vi nära

ILLAMÅENDE Vet inte riktigt var jag hämtade krafterna, men på något sätt lyckades jag fokusera på ett steg i taget och bara fortsatte med det. Ulf i blå jacka kräktes mycket på väg upp. Han hade tydligen frågat mig om vi skulle vända och jag hade svarat: ”Det är lika jobbigt att gå nedför – klart vi ska upp när vi kommit så här långt.”

 

 

26. gilman's point 5.685 möh

Gilmans Point 5 685 m.ö.h.

FÖRSTA TOPPEN Efter ca 9 timmar når vi Gilman’s Point – 5.685 m.ö.h. Här fanns en större grupp som inte fick fortsätta eftersom det var många som var riktigt sjuka och knappt kunde stå på benen. När jag återhämtat mig en stund kände jag mig euforisk. Nu kommer jag Uhuru Peak – inget kan stoppa mig nu. Bara 210 höjdmeter kvar. Pole Pole – Hakuna Matata. Långsamt långsamt – Inga problem.

 

 

28. Stella point 5.756 möh

Stella Point 5 756 m.ö.h.

ANDRA TOPPEN Efter ca 45 minuter vandring, med lite pauser, når vi Stella Point – 5.756 m.ö.h. Bakom oss syns Uhuru Peak. Kibokratern är helt gudomligt vacker med alla sina glaciärer som lyser vitt. Det är kallt, extremt lite syre och jag känner mig så oerhört lycklig över att jag kan gå. Jag som skulle ha suttit i rullstol efter min olycka. Tänk om jag hade gett upp hoppet om att det omöjliga ibland är möjligt. Wow vilken känsla…

 

29. glaciärerna

Glaciärer

GLACIÄRER Nu är vi nära! Att vandra jämte glaciärerna utmed vulkanens kant var en fantastisk upplevelse. I jämförelse med Mount Fuji som hade en rödaktig lavasand med inslag av alla olika färger i berget, så var Kibo-vulkanens färg helt grå.

 

 

 

30. uhuru peak

Kilimanjaro – Uhuru Peak

TOPPEN Vilken toppenkänsla! Här är Ulf och jag med våra guider och en bärare på Uhuru Peak – 5.895 m.ö.h. kl 10: 19 den 7 februari 2015 efter dagens vandring på 11 timmar och 1.173 höjdmeter utan syrgas. Hjärnan beskrivs vara på en åttaårings nivå här uppe på dessa extrema höjder. (Jämför med Sveriges högsta berg Kebnekaises på 2.114 m.ö.h. som visserligen tog oss 14 timmar tur och retur att nå, för åtta år sedan). När vi kom hem till Sverige igen insåg jag att jag glömt att filma på toppen och att jag tagit väldigt få bilder. Då förstod jag att  jag varit lite förvirrad… Som tur var, var Ulf i toppform och fixade detta. T.o.m. att självutlösa kameran. Vi var helt ensamma på toppen. Ingen av de grupper vi gick parallellt med nådde toppen fast de säkert var hälften så gamla som oss…

 

32.millenium camp

Sista natten med gänget

SJUNDE CAMPEN Samma dag som vi nådde toppen på 5.895 m.ö.h. skulle vi också ned till övernattningslägret Millenium Camp på 3.820 m.ö.h. för att sedan, dagen efter, vandra till Mweka gate. Avståndet från toppen ner till gaten är 2 mil. Där väntade vår buss för att köra oss hem till hotellet. Att gå nedför i rasbranter i ca 9 timmar är inget att rekommendera när man är hungrig, trött, utmattad, snurrig och som jag en aningen sur för att guiderna inte hade någon riktig mat med sig upp på berget utan bara en massa äckliga KitKat och osunda chips och karameller – bläh. Det tog ca 20 timmar från att vi startade i School Hut vid midnatt, innan vi fick en ordentlig middag. Guiderna försökte bjuda oss på potatissoppa på vägen ner, som de beordrat bärarna att komma med till oss från campen, men den fick jag kräkkänslor av – att bara titta på. Så jag förstod nu varför de inte hade tagit med sig någon riktig mat. Men efter regn kommer solsken och humöret växte ikapp med matintaget och en välbehövlig vila i vårt lilla mysiga tält på Millenium Camp. Kolla på bilden så ser du Uhuru Peak däruppe på bergets snöklädda topp bakom träden.

På väg ner

På väg ner

NEDFÖR Efter övernattningen i Millenium Camp hade vi 2.179 höjdmeter kvar och 8,5 km att vandra ner till Mweka Gate på 1.641 m.ö.h. Det tog ca 7 timmar. På vägen ned passerade vi alla de olika zonerna som jag beskrivit tidigare. En fantastisk känsla att se regnskogen igen efter att ha varit uppe bland glaciärerna. Att guiderna var på uppsluppet humör var ju också väldigt härligt. På bilden ser du också den räddning som finns att få om man blir sjuk. Du transporteras då liggande på denna bår med 1 däck och forslas i rasande fart nedför stenpartierna. Guiderna berättade att många väljer att gå istället för denna omilda transport. Helikoptrar kan inte flyga där luften är för tunn så denna transport är åtminstone nödvändig en del av vägen.

 

Dans och avsked

Dans och avsked

AVSLUTNING När vi tagit oss ned till Mweka gate väntade registrering och dansuppvisning av vårt team efter att de fått sin välförtjänta tip på 10-15 % av vad vi betalde för bestigningen. (Kommer att lägga upp filmerna på mitt Youtube-konto under Lou Hedström Bokinge inom kort.)    

36, certifikat

Bevisen

CERTIFIKAT Efter att ha mottagit våra certifikat och blivit bjudna på en avskedsmiddag med smaskig tanzanisk mat och en alldeles underbar Kilimanjaro-öl, återvände vi till vårt hotell i Arusha och vilade i två nätter inför nästa del i resan – tältsafari i fyra olika nationalparker Tarangire, Ngorongori, Serengeti och Lake Manyara vidare till Zanzibar . Det får bli nästa blogginlägg :)

37. safari o zanzibar

Vila

VEM ÄR LOU? Jag som skriver heter Lou Hedström Bokinge och arbetar som inspirationsföreläsare med personlig utveckling med det lilla extra. Mina föreläsningar belyser identitet, mänskliga behov, värderingar, motivation och livslust samt hur vi kommunicerar oss själva till andra. Du når mig via min hemsida www.inspirationsforelasare.se, där du också kan läsa lite mer om mig och vad jag vill bidra med till vår värld.

Hakuna matata – Pole pole…

 

INSPIRATIONSFÖRELÄSNINGAR 

4 måndagar med LouLever du din dröm eller drömmer du ditt liv? – Läs mer!  

Övriga inspirationsföreläsningar – Läs mer! 

 

Lou Hedström Bokinge
INSPIRATIONSFÖRELÄSARE
civilekonom, teolog
certifierad handledare i Programmet för Sorgbearbetning™
www.inspirationsforelasare.se
www.louhedstrombokinge.se
lou@inspirationsforelasare.se

070-775 71 20

Bilder © Lou Hedström Bokinge

DE SJU TOPPARNA

Världsdel               Meter/Topp/Bergskedja                                                           
AFRIKA                   5 895 / Kilimanjaro /
ANTARKTIS            4 892 / Vinson Massif / Ellsworth Mountains
AUSTRALIEN          2 228 / Kosciuszko*)  / Great Dividing Range
ASIEN                      8 848 / Everest / Himalaya
EUROPA                 5 642 / Elbrus Kaukasus
NORDAMERIKA     6 194 / M:t McKinley (Denali) Alaska
SYDAMERIKA         6 962 / Aconcagua Anderna

*) Ingår i Bass lista. Carstensz Pyramid (Puncak Jaya) med sina 4 884 m.ö.h. är Australien-Nya Guinea högsta topp och ingår i bergskedjan Pegunungan Maoke som ligger i Indonesien och ingår i Messners lista. I övrigt är listorna identiska.

Välkommen!

DSC_4466-RedigeraLivslustbloggen har flyttat hit från min hemsida www.inspirationsforelasare.se 

Personlig utveckling med Lou – blogginlägg varje måndag
>>> Läs mer! 

Allt gott!
Lou Hedström Bokinge
INSPIRATIONSFÖRELÄSARE
civilekonom, teolog, författare och
certifierad handledare i Programmet för Sorgbearbetning™
lou@inspirationsforelasare.se
070-775 71 20

25 OKT www.insp..seFöreläsningen Lever du din dröm eller drömmer du ditt liv?  hölls i Göteborg under 2014 och 2015 på Villa Överås den 25:e i månaden. Hör av dig om du vill att jag kommer ut till din arbetsplats eller till något annat arrangemang med föreläsningen. Vid behov kan jag ordna lokal om du ordnar publik. Hör av dig för bokning! Läs mer!

På Villa Överås, Danska vägen 20 i Göteborg kan du som har obearbetade förluster i ditt liv som påverkar dig med nedstämdhet och själslig oro, få verktyg som befriar dig genom Programmet för Sorgbearbetning  Läs mer!